NVIS är en av de mest användbara teknikerna för regional HF-kommunikation.
Metoden används av radioamatörer, militär, civilförsvar och krisorganisationer när man behöver tillförlitlig kommunikation inom några hundra kilometer utan beroende av repeatrar eller internet.
På svenska ungefär:
"Nästan vertikal jonosfärreflektion".
Normalt försöker DX-operatörer få en låg utstrålningsvinkel.
NVIS gör tvärtom.
Jonosfär
↙ ↓ ↘
Antenn
Signalen sänds nästan rakt upp och reflekteras tillbaka ned inom ett regionalt område.
På korta och medellånga avstånd finns ofta en skipzon där vanlig HF-trafik fungerar dåligt.
NVIS fyller detta område.
Station A ↓ NVIS ↓ Station B 100-500 km
| Trafiktyp | Avstånd |
|---|---|
| Markvåg | 0-100 km |
| NVIS | 100-500 km |
| DX | 500 km+ |
NVIS används främst på:
Valet beror på tidpunkt och jonosfärens tillstånd.
| Tid | Vanliga NVIS-band |
|---|---|
| Dag | 40 m och 60 m |
| Kväll | 60 m och 80 m |
| Natt | 80 m och 160 m |
Den vanligaste NVIS-antennen är en enkel dipol.
Skillnaden är att den monteras lågt.
Dipol ----------- 2-8 meter över mark
Normalt vill radioamatörer komma högt upp.
Vid NVIS vill man istället främja hög utstrålningsvinkel.
Därför monteras antennen ofta lågt.
| Band | Typisk NVIS-höjd |
|---|---|
| 80 m | 3–10 m |
| 60 m | 4–10 m |
| 40 m | 5–12 m |
↑
↗ | ↖
|
|
------Antenna------
Energin koncentreras mot högre elevationsvinklar.
NVIS är särskilt användbart när:
Många militära radiosystem använder NVIS.
Det ger pålitlig täckning inom operationsområdet utan behov av infrastrukturnät.
NVIS används även av:
NVIS kräver inte nödvändigtvis hög effekt.
Ofta räcker:
för mycket god regional täckning.
Två stationer befinner sig:
Båda använder:
Trots att inga repeatrar används kan kommunikationen vara mycket stabil.
Nu avslutar vi grund- och fortsättningsserien med att bygga den kompletta stationen:
Där sammanfattar vi allt från antenner och koax till SDR, DMR, APRS, reservkraft och framtida utvecklingsmöjligheter.